Idag följde jag med mamma och hennes väninna till katthemmet "Hildas Tassebo" på industriområdet. Väninnan skulle kolla på en katt som mamma sett på Facebook.. Den visade sig dock vara väldigt gammal och kanske inte något hon tänkt sig. Usch, att man får säga så, men det är väl sant. Där var runt åtta-tio katter och en var hur kelig som helst. Farfar hette han. Farfar och den andra gamla katten, Prinsen, hade blivit omhändertagna lite innan jul och hamnat hos en vad jag tror var mor och son enligt bilder på Facebook. Nu var de dock tillbaka på katthemmet igen, man kan ju fråga sig varför.. Jag kunde bara tänka på hur roligt det hade varit att få ta hem en katt som Farfar, som sett sina bästa dagar, och bara ge katten ett fint avslut i livet i ett tryggt hem. De har väl antagligen aldrig haft ett tryggt hem.. För övrigt började den nya terminen idag! Dagens höjdpunkt var appen "Crazy Helium Booth" som bjöd på många skratt..
Åh jag håller med. Man vill verkligen rädda alla djur som finns, speciellt katter. Så orättvist att det finns katter som aldrig känt trygghet eller kärlek. Har flera gånger tänkt att jag vill adoptera en katt från katthem, men ibland vill jag bara ha Elvis och fokusera 100% på honom. Det är så svårt. Men hade jag kunnat, skulle jag ta hand om alla katter i hela världen.
SvaraRadera