Jag orkar ju inte med allt det här gråtandet. Idag har det inte varit någon bra dag. Imorse när jag skulle gå till skolan fick jag panik och kunde inte gå. Pratade med mamma och hon försökte torka bort mina tårar. Jag lade mig ner i sängen och andades, hon undrade om hon skulle stanna hemma med mig ett tag. Jag sade att det var okej och att jag skulle gå till skolan till nästa lektion. Mamma cyklade iväg, men ringde efter en stund och frågade om det verkligen var okej, och om hon inte skulle vända igen och stanna med mig. Så snällt av henne, hon brydde sig verkligen. Jag sade att hon kunde cykla vidare och att jag skulle försöka sova lite till. Det gjorde jag, och vaknade 09:20. Lektionen började 09:40, så jag gick upp och borstade tänderna. Jag var ju redan påklädd, så det gick snabbt, men hade ingen matlust heller så mackan fick ligga kvar på skärbrädan.
Skoldagen gled förbi sakta, som någonting äckligt, slemmigt och obehagligt. När jag kom hem satte jag mig i soffan med täcket runt mig. Mamma kom hem, hon hjälpte mig lite med en filosofiläxa, sedan somnade jag i soffan. När jag vaknade åt jag fiskpinnar, och nu sitter jag här framför datorn. Imorgon har jag slutprov i fysik, och jag och fysik har aldrig gått ihop, det är verkligen en omöjlighet. Jag har inte ens öppnat boken idag och tänker inte göra det heller. Jag är arg på allt och alla, folk ska fan inte kunna tvinga mig till saker längre. Jag ORKAR inte.
Ge mig en chans att drömma om ibland, någonstans.. I nästa liv.