Du skulle vilja glida som jag

-

Måndag igen. Läxor väntar, denna veckan ska svenska c-uppsatsen vara klar, har massa spanskaläxa till imorgon (hoppas jag hittar boken? annars får det bli skolk..), på onsdag har vi svenskaprov och idag ska jag skicka in min historiauppsats. Kvällen är räddad! Och hela veckan med, för den delen. Imorgon ska i alla fall jag och mamma på teater, minns inte vad vi ska se dock. Något om julen var det.. 

Jag skulle bara vilja lägga mig ner på golvet. Att ligga på golv är fan underskattat, det är skönt ett tag. Just för att det är något annorlunda. Men det anses ju inte vara normalt, så mamma hade väl blivit livrädd om hon såg mig ligga här på golvet.. Sådant får man göra när alla andra gått och lagt sig. Göra någonting som bryter vanorna.

M

-

Du faller handlöst framför mig på din väg mot okända land.

Och när din sjukdom tagit dig ska jag ge någon gata ditt namn..

Jag saknar dig. Din sjukdom åt upp dig, bit för bit. Det började med att ditt ben började skaka, och jag satt där med dig, såg din oroliga blick. Ambulansen kom och vad jag minns kom du aldrig hem igen. Kanske en gång, innan vi fick beskedet. Cancer. Och som i en dimma försvann du bort från mig.. Men opererad, trött och utan hår satt du ändå på sjukhuset med ett leende på läpparna och sade hur sjuksköterskorna borde hänga upp julgranskulorna. Vi åkte till Skåne över jul, för det var din önskan. När vi kom hem var du sämre och hade flyttats till ett annat sjukhus. Jag och mamma tog långa bussresor för att hälsa på dig. Du åt sjukhusmat, låg i din säng, och jag var för liten för att kunna förstå att du verkligen skulle försvinna. Allt luktade död. Sista gången jag såg dig var du någon annanstans. Jag höll din hand och hoppades att du skulle känna min värme. Sen kom samtalet. Du fanns inte mer. Ändå gick jag till skolan och satt tyst på gungorna. Hon tog din död hårt, och sedan blev saker som de blev.. Människor kan inte alltid vara starka. Jag vet inte hur jag orkade, men någon var ju tvungen att ta hand om henne också, när det bara var hon och jag. Jag fick min tid för att vara ledsen så småning om.

Jag älskar dig.

Jag tog en roll när du blev sjuk, en roll som krävde hårdare hud.

Min kraftreserv den tar snart slut, som min tro på en ingripande gud..

[ingenting]

-

Så minns jag dig som en person som aldrig gjort mig besviken.

Och jag minns hur du ser på mig, och håller om mig så lätt du kan.

Dina händer är fulla av blommor. Dina ögon är fulla av liv.

Dina läppar är fyllda av sånger. Dina dagar är fyllda av tid..

<3

Ambitions

-

Jag tänker inte ursäkta mig för att jag inte skrivit på länge, så är det bara. Livet rullar på och nu är det redan första november, tiden går läskigt fort. Jag lovar att vi alla snart kommer sitta där på julafton med paketen i famnen. Nästa vecka ska två stora uppsatser vara inlämnade, jag får se hur jag klarar det. I helgen var det halloweenfest hos Hence. Vi blev en hel del folk, men allt eftersom försvann alla och redan vid midnatt var det bara jag, Kawai, Muffe och Hence kvar. Vi tog bussen till stan tio över ett, käkade kebabtallrik och knallade sedan hemåt. Erika har varit här onsdag till lördag, det var massa mysigt och i fredags var vi i Malmö och shoppade loss lite. Ska ha min nya lila mössa imorgon. Puss!