-
Min "lediga" dag har spenderats med näsan djupt ner i en bok om lek och lärande.. Ändå hann jag inte läsa klart den. Men jag är ingen människa som kan läsa ut en 230 sidor lång bok på mindre än två dagar. Det går bara inte. Jag har alltid varit och kommer väl alltid vara en slow reader.. Men lite annat har i alla fall hänt idag. Halv två kom Bella och Marcus med Lovisa (deras labrador) för de skulle till Lund i fler timmar än hon kunde vara ensam hemma. Så hon låg med mig i Lelles säng när jag pluggade.. Klockan fyra gick jag en promenad på 40 min (3,2 km). Jag trodde hon skulle dra, men det var snarare jag som fick dra henne då jag ville gå i rask takt. Tydligen var det mycket som luktade gott längst vägen! När vi gick förbi järnvägskorsningen tänkte jag på vad man hade gjort om det började blinka rött och bommarna fälldes ner precis när man gick där. Jag fattar ju såklart att man hade kommit under dem eller så (samt att tåget ju inte kommer på en gång), men det är inte direkt så att jag brukar gå över järnvägskorsningen och speciellt inte med en hund som gärna stannar längst vägen. Vi gick vidare bredvid kanalen och jag oroade mig lite smått för jag vet att hon älskar vatten, men det fick så bra så. Efter ett tag kommer vi fram till järnvägskorsningen på andra sida bostadsområdet, och tror ni inte, att PRECIS när vi ska gå över, börjar det låta och blinka rött? Hahaha, jag rykte till i Lovisa och vi fick stanna och vänta på tåget. Vad är oddsen, precis när jag hade tänkt tanken...
Det är så sjukt läskigt och märkligt att när man väl tänker något sådant så händer det.Ofta när jag tänker på personer som jag inte sett på länge så dyker dem upp på ett eller annat sätt den dagen. Är det någon kraft man har och kan styra? eller? Och labradorhundar är så fiiiina.
SvaraRadera