Min hand är din nu

-
Jag orkar ju inte med allt det här gråtandet. Idag har det inte varit någon bra dag. Imorse när jag skulle gå till skolan fick jag panik och kunde inte gå. Pratade med mamma och hon försökte torka bort mina tårar. Jag lade mig ner i sängen och andades, hon undrade om hon skulle stanna hemma med mig ett tag. Jag sade att det var okej och att jag skulle gå till skolan till nästa lektion. Mamma cyklade iväg, men ringde efter en stund och frågade om det verkligen var okej, och om hon inte skulle vända igen och stanna med mig. Så snällt av henne, hon brydde sig verkligen. Jag sade att hon kunde cykla vidare och att jag skulle försöka sova lite till. Det gjorde jag, och vaknade 09:20. Lektionen började 09:40, så jag gick upp och borstade tänderna. Jag var ju redan påklädd, så det gick snabbt, men hade ingen matlust heller så mackan fick ligga kvar på skärbrädan.

Skoldagen gled förbi sakta, som någonting äckligt, slemmigt och obehagligt. När jag kom hem satte jag mig i soffan med täcket runt mig. Mamma kom hem, hon hjälpte mig lite med en filosofiläxa, sedan somnade jag i soffan. När jag vaknade åt jag fiskpinnar, och nu sitter jag här framför datorn. Imorgon har jag slutprov i fysik, och jag och fysik har aldrig gått ihop, det är verkligen en omöjlighet. Jag har inte ens öppnat boken idag och tänker inte göra det heller. Jag är arg på allt och alla, folk ska fan inte kunna tvinga mig till saker längre. Jag ORKAR inte.

Ge mig en chans att drömma om ibland, någonstans.. I nästa liv.

Sailors fighting in the dancehall

-

Idag är jag hemma från skolan. Jag planerade att sitta hemma och räkna matte istället för att gå dit, men än så länge har det inte gått så bra. Det är ju mycket roligare att titta på Våra bästa år på TV, äta chickenbits, och fixa med en massa andra prylar på rummet. Vi har nationellt prov i matte C den 4:e december, det kommer inte att bli roligt. Förövrigt fyller min mamma år idag. Jag har inte köpt någonting heller, så bra är jag på en skala. När pappa kommer hem från jobbet får vi väl köra ut och köpa någonting. Fast gamla människor bryr sig kanske inte lika mycket om presenter? En stor kram och massor med gratulationer ska hon i alla fall få.

Uppdatering:

Nu är det helt plötsligt kväll. Jag ringde mamma på eftermiddagen och bad henne köpa silvershampoo, för att jag har läst att det ska ta bort de gulaktiga tonerna i blont hår. Jag har ju mitt underhår blont, eller lite orangeaktigt. Men istället för silvershampoo kom hon hem med en toning som frisören hade rekommenderat. Jag använde den två gånger, men ser inte direkt någon skillnad. Jag vet inte om jag vill vara svarthårig längre, har varit det i över ett år nu.

I'm counting on a new beginning

-

Välkommen till min nya blogg. Det är alltid så svårt att skriva det första inlägget, eller hur? Jag tänker i alla fall inte beskriva mig själv nu eller någonting sådant. Vill ni lära känna mig får ni ta och läsa mina inlägg i framtiden och se vad ni kan få ut för information av dem. Innan har jag haft en blogg på www.blogg.se, men den blev ganska tråkig, så nu försöker jag på nytt. Jag vet inte hur pass aktiv jag kommer vara med mitt skrivande, det återstår väl bara att se.

Idag har jag varit i skolan hela dagen. Ja, det låter kanske som en självklarhet för dig, men för mig känns det som en prestation nu för tiden. Jag har blivit så otroligt skoltrött och jag orkar inte med allt folk där som tror att de är så bra. Vad vet ni egentligen om att känna sig dålig? I en NV-klass måste man verkligen tro på sig själv för att stå ut, så känner jag det i alla fall - och nu står jag inte ut längre. Det hade bara varit så otroligt skönt att byta till någon annan linje där man inte behöver göra så mycket, där man inte har någon matematik, fysik eller kemi. Ja, och nu vet jag precis vad du tänker - varför har jag då valt naturvetenskap? Den frågan ställer jag mig själv varje dag. Jag finner aldrig något svar.

Jag kan i alla fall inte förneka att skolan är en del av min vardag, och alla problem runt skolan beskriver en del av mig. Det är trots allt även skolan som ger mig ångest och som får mig att bara vilja brista ut i gråt över känslan av att vara så otroligt dålig och otillräcklig. Förlåt mig, men jag orkar bara inte. Jag kan inte vara en del av de perfekta människor som ni är. Fast i och för sig tycker jag inte att ni är så jävla perfekta, ni missar så mycket annat.