tisdag 29 januari 2008

Nothing compares to you

-
Vilken otroligt konstig dag. Allt är bara upp och ner precis hela tiden. På förmiddagen hade vi samhällslektion, men jag har ingenting att göra eftersom min nya klass håller på med stora arbeten som jag absolut inte kan hoppa in i. Istället satt jag på bilddagboken och MSN i datasalen tillsammans med Thale som jobbade med sitt. Senare kom Marcus, Muffe och Hence. Vi skojade om en del saker, och spelade spel. Marcus skulle springa till Videomix och köpa glass till Thale, men sen märkte han att han inte hade några pengar att ta ut så han kom tillbaka. Jag satt och tänkte på att jag inte skulle fråga Filip om han ville äta med mig idag, han får fråga själv om han vill. Jag måste sluta anstränga mig på sådant hela tiden. Jag vill inte be om saker längre. Vid tolv-tiden gick alla fem till matsalen och åt fisk. Jag höll utkik efter Filip, men såg honom inte.

När vi gick upp till skåpen på tredjevåningen satt han där med sin klass och väntade på att gå in på lektion. Jag satt mig brevid, men ganska snart skulle han dra, så jag fick en puss, sen skulle jag på mentorstid. Jag slutade skolan vid ett, men skulle till kuratorn på ungdomsmottagningen klockan två så jag satt kvar utanför Filips klassrum och gjorde lite spanska. Tänkte att han kanske hann sluta innan jag skulle gå, men det gjorde han inte. Fast när jag stod ute på skolgården och låste upp cykeln så kom han gåendes mot mig. Vi hade följe mot resecentrum, sen såg vi Bella och hennes klasskompis så vi gick ner tid och snackade. Jag ville inte gå därifrån, jag hade ju ändå ganska roligt och ville inte lämna dem så att de fortsatte ha kul medan jag stack till ungdomsmottagningen och grät. Men så fick det ju bli.

Det värsta är att cykla därifrån och typ inte kunna andas för att man är så ledsen. Men det var ändå okej idag, det har varit värre andra gånger. Ikväll kommer Filip, Bella och Anton hit. Imorgon är det studiedag och sådant gillar vi.

måndag 21 januari 2008

Who did you say love me?

-
Vill ni veta vad jag faktiskt alltid har stört mig på? Jag har aldrig skrivit om det, men nu har jag ingenting bättre för mig. När man skriver att man älskar någon, så är det många som bara skriver "älskar dig".. men, jaha? Vem älskar mig? Det där lilla ordet "jag" tycker jag gör så otroligt mycket i den meningen. Betydelsen av meningen liksom fördubblas om man har med alla tre ord istället för bara två. Det kan ju ha blivit så bara för att när man säger "jag älskar dig", så låter det ju oftast som att man bara säger "älskar dig". Men hallå, hur mycket längre tid tar det att skriva tre ord istället för två? Stå för vem du är, annars blir det bara konstigt och lamt. Älskar dig? JAG älskar dig.