I've got a single silver bullet

-

Vem fan orkar då? Vem fan orkar? Inte jag i alla fall. Vet ni hur trött jag blir på allting ibland? Och ja, alla jävlar blir trötta på allting hela tiden. Varför försöker jag ens? Varför försöker jag ens klä mig lite fint för att må bättre, när ingen märker det? Varför ens försöka vara duktig och göra någonting rätt när allting ändå bara blir total failure i slutändan?

Vartenda ord påverkar mig. Alla ord som kommer ur era munnar kraschar i min hjärna och jag vet inte vad jag ska tänka eller tycka. Vad är rätt och vad är fel? Meningar som ständigt finns inuti mitt huvud är meningar som börjar med: tänk om..

Tänk om hon är så mycket bättre än mig?
Tänk om hon hade varit lättare för honom att leva med?
Tänk om jag gjorde ett dåligt intryck nu?
Tänk om jag dör?
Tänk om mamma dör?
Tänk om folk tycker jag är ful och jobbig nu?
Tänk om jag gör precis allting fel och alla andra gör allting rätt?
Nej, för tänk om jag bara inte orkar leva nu?
Pausa världen och låt mig andas.

I'm leaning on you like a wooden cane

-

Nu har jag inte skrivit på ett tag igen. Det enda jag gör när jag sitter vid datorn är att vara på MSN och på bilddagboken i stort sett. Och nu vet jag inte heller riktigt vad jag ska skriva. Imorgon är jag i alla fall ledig från skolan, det är skönt. Jag ska till vårdcentralen och få en spruta i förebyggande syfte mot livmoderhalscancer m.m. Det kostar typ 1500 kronor, men det är det ju värt. Det är dessutom billigare innan man fyllt arton år. Denna spruta ska bli obligatorisk i mellanstadiet eller någonting sådant, som vilken vaccination som helst.

Jag ska vara där halv två, sedan gå till apoteket och hämta ut själva medlet, och sen gå tillbaka för att få sprutan. De har inte medlet på vårdcentralen. Jag ska ta den tre gånger, en till efter två månader och sen en efter fyra månader. F ska följa med mig, och efteråt hoppas jag att han frågar om jag inte kan följa med honom hem eller nåt. Men det gör han med all säkerhet inte. Och jag orkar inte fråga, jag orkar inte bry mig. På fredag ska han jobba i Malmö och kommer hem på kvällen, undrar om han vill ses när han kommer hem. Jag orkar inte tänka alls. Idag ville jag bara regna bort där jag gick i stan och kände doften av schampoo då mitt hår blev blött. Det finns inget jag kan göra. Bara försöka bli hård som sten och härda ut i situationer som är jobbiga. När du är stark vill inte jag visa mig svag. (Men jag är ju så jävla svag)