Idag har det varit en tuff dag för stackars lille Tusse. När vi var med honom hos veterinären sist såg de att han hade tandsten, och mamma hade idag bokat en tid för att få den borttagen (hos veterinären i Bromölla). Halv nio fick han gå in i buren, sen jamade han hela vägen till Bromölla där vi hade tid klockan nio. Det var en trevlig och bra lite yngre veterinär och Tusse fick hoppas in i en av deras burar, sedan lämnade vi honom och blev ombedda att hämta honom klockan elva igen. Det var skönt att slippa se honom bli nersövd. Medan vi väntade på att tiden skulle gå gick vi en liten runda vid skjutbanan där pappa är med i skytteföreningen. Jag har varit där rätt mycket som liten. Nu hade de huggit ner hela den skog som varit bredvid skjutbanan. Den trollskog som jag minns att jag brukade titta in i var nu ett öppet fält. Riktigt sorgligt, och som om inte det vore nog trampade jag även i hundskit.. Kul! Efteråt promenaden släppte vi av mamma på en second hand-butik klockan tio och vi körde runt en sväng ner till Korsholmens badplats. Så fantastiskt allt är bara solen skiner. Vi körde även förbi där vi bodde för sisådär 12-13 år sedan när jag och mamma flyttade ner från Gävle och in i pappas lägenhet. Hela baksidan där det brukade vara en stor gräsmatta och ett stort träd direkt utanför vår balkong såg helt annorlunda. Större delen av gräsmattan var asfalterad, men garageutrymmen och trädet var nedhugget. Ja, vad ska man säga.. Mycket var bättre förr.
Klockan elva hämtade Tusse och han låg stilla i sin bur. Det hade gått bra och förutom tandstenen såg tänderna bra ut i övrigt. De hade inte behövt dra ut några tänder. Lille gulletussen! Sköterskan sade att han höll på att vakna, så vi körde hemåt och i stan bjöd mamma på pasta från pastavagnen. Vi åt hemma och Tusse låg på en handduk på golvet. Han hade kissat ner sig i buren så jag fick torka av honom med papper.. Duschat har han aldrig gjort så det kändes som ännu ett stressmoment att utsätta honom för, även om han var helt borta. Jag skulle plugga till morgondagens tenta, men det var inte så lätt då jag ville hålla full koll på honom. Han stapplade upp vid något tillfälle och vinglade ut i köket med min hjälp. Tydligen var han hungrig, men vi vågade inte låta honom äta innan han vaknat till och kunde gå ordentligt. Det gick upp och ner, och enda stunden tittade han upp lite och lyfte huvudet medan han i andra stunden låg helt utslagen och okontaktbar. Vi visste inte hur lång tid det skulle ta innan han vaknade till liv ordentligt, så vi ringde veterinären och kollade läget då det hade gått tre timmar sedan vi hämtade honom. De var otroligt hjälpsamma och erbjöd sig att ringa en gång i timmen för att checka av hur det gick för honom. Två timmar senare var han på benen igen och han åt massvis. Han däckad mitt på mina anteckningar.. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar