-
03:30 ringde alarmet, och jag snoozade tjugo minuter.. Vi hade endast lyckats sova i 2,5 timme, men det gick förvånansvärt lät att stiga upp och hoppa i duschen. Efter att ha brett åtta tunnbrödsrullar och packat det sista hämtade Lelles mamma oss och skjutsade ner oss till tågstationen. Tåget avgick 05:24 och jag sov lite under resan till Kastrup. Strax före klockan sju var vi framme och gick mot terminal två. Då vi själva skulle checka in vårt bagage fick vi inte ut några lappar att sätta på resväskorna, utan endast våra boardingkort. En av personalen hos Norwegian bad oss att testa igen, men med dubbla uppsättningar boardingkort i händerna fick vi därefter komma till en bemannad incheckningsdisk där de skrev ut de till oss.
Efter att ha ätit våra mackor gick vi igenom säkerhetskontrollen (det pep inte för någon!) och gick direkt mot gaten. I förbifarten lyckades pappa och Lelle svepa en varsin jägermeistershot i taxfree. ;) Vi boardade bak i planet och lyfte 08:45. Restiden var ungefär 1 timme och 40 minuter, vilket gick otroligt snabbt med lite nedladdade Vänner-avsnitt på iPaden! Jag gillar egentligen inte att flyga, ljud gör mig orolig och det är obehagligt när planet svänger eller stiger/sjunker. Det gick i alla fall bra och vi landade i ett regnigt Budapest. Vår bokade taxichaufför stod med en lapp med namnet ”Cristina Gustafsson” (felstavat), och efter en 30 minuters bilresa under tystnad var vi framme vid vårt hotell. Lelle hade sovit hela vägen och vi bestämde oss för att sova ut en stund innan vi gav oss ut på äventyr. Vi fick vänta en stund på att rummen skulle bli städade och vi drack te och kaffe så länge.
Klockan två var vi piggare och började vår stadsvandring.. Med karta och GPS i högsta hugg gick vi med siktet inställt på Szent István Bazilika (Sankt Stefanbasilikan, en av världens största kyrkor). Då vi närmade oss svängde vi in på en gata och åt sen lunch – pasta carbonara och lasagne för mig, mamma och pappa. Två flaskor vin på det och notan landade endast på 700 svenska kronor! Det är fint när det är billigt. Vi struntade i Szent István Bazilika för tillfället då det inte var läge att betala för att gå upp i ett av tornen och titta på utsikten i detta vädret. Gatan vi åt lunch på visade sig vara Andrássy út (Andreasboulevarden), gatan vi också hade siktet inställt på då vi planerade att besöka Terror Háza (Terrorns hus, ett museum om två diktaturers skräckvälde) som är belägen där. Terrorns hus var även högkvarter för bland annat Stalin och hundratusentals judar har dödats i dess källare med diverse tortyrredskap.. När vi kom dit var klockan kvart i fem och de stängde sex. Personalen upplyste oss om att rundturen tog ungefär 1,5 timme och att vi därför inte riktigt skulle hinna. Vi bestämde då att ta oss dit igen imorgon förmiddag.
Den långa vandringen fortsatte och vi gick tillbaka längst med Andrássy út för att sedan svänga av på en annan stor gata. Vi följde vägen så långt det gick och kom då fram till Donaufloden. Det hade börjat skymma och broar, slottet och parlamentsbyggnaden var vackert upplysta av lampor. Jag och pappa tog en hel del bilder och vi tittade närmare på parlamentet. Tänk att det står vakter utanför, dygnet runt? Bara står där i givakt och glor rakt fram? Haha, vi tänkte ta en groupie, men kanske de inte hade uppskattat det lika mycket som oss.
Innan vi styrde kursen hemåt igen svängde vi inom Sankt István Bazilikan precis innan den stängde. Det var en väldigt vacker byggnad, men vi hann inte titta så mycket då vi som sagt var lite sent ute. Inne i kyrkan ska det finnas en mumifierad hand av Sankt István himself som lyses upp i någon monter om man betalar en slant, men någon sådan kunde vi inte skymta.. Kanske det blir ett återbesök någon av de andra dagarna om vädret blir bättre så vi kan åka upp i tornet också. För övrigt fanns den här István, som tydligen är någon gammal kung, som staty överallt, så till slut valde vi att ta en liten groupie med honom på en bro istället, hahaha.. Stackars mamma hade nu otroligt ont i fötterna och vi gick sakta hemåt, jag och Lelles läste kartan.. I en kiosk köpte vi rosévin, läsk, chips och kakor. Framme på hotellet däckade Lelle fort i sängen, och nu sitter jag på mammas och pappas rum och har lagt in alla bilder från dagen. Det var samtidigt lika bra att blogga också, för annars måste jag blogga för två dagar imorgon.. Eller så kommer jag hem och har inte bloggat ett dugg och glömt hälften av vad jag ville skriva. Nu är klockan snart tio och det är väl inte mer än rätt att gå och lägga sig. Det blev ingen mer kvällsmat som det var tänkt, utan vi får klara oss på lite chips och se fram emot en utomordentlig frukost istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar