Imorse var jag riktigt trött.. Igår kunde jag inte somna då hjärnan gick på högvarv efter att ha suttit med ett delprov och när jag väl kom igång kunde jag inte riktigt sluta. Klockan blev ett, och klockan blev två.. Lelle smsade från krogen och hans upprepande sms var ganska underhållande. Närmare halv tre lyckades jag somna. Det är verkligen jobbigt när man vrider och vänder på sig i sängen och inte hittar någon bekväm ställning.. Knappt fem timmar senare ringde väckarklockan. Det var väl inte direkt så att jag flög upp ur sängen. Malins snapchat om att hon bara sovit tre timmar gav mig dåligt samvete, inte kunde jag strunta i skolan då. Skolan bjöd på en så kallad kulturupplevelse där vi dansade, gjorde olika rörelser, lyssnade på två föreläsningar osv. Höjdpunkten var väl förmiddagens fralla. Utan skinka.
Vid 18:00 var det dags för veterinärbesök för Tusse.. Men som tur var inte för att han mår dåligt, utan bara för att kolla att han mår bra. Stackaren var nervös och fick panik när sköterskan skulle ta blodprov i tassen. Det resulterade i lugnande medel, en spruta i huvudet. Såg inte så trevligt ut.. Men ännu värre såg det ut när han la sig ner ynklig i ett hörn för att "somna". Precis så låg han här hemma när han var sjuk för några år sedan och hade urinsten. Vi fick vänta och vänta och det kändes som en evighet.. När blodprovet sedan tagit och vi väntade på provsvaren var väntan olidlig. Att se honom ligga där på bordet med öppna ögon, helt livlös. Då ångrade man lite att man åkt dit frivilligt. "Det finns ju alltid en liten risk med lugnande" är inte direkt något man vill höra. Blodproven var i alla fall bra och han fick en spruta i bakbenet och börjar efter tio minuter att röra på sig igen. Nu ligger han här hemma som i dvala och ser mer eller mindre full ut. Stackars hjärtat. <3
Dagens parentes (fast ändå en av dagens höjdpunkter!) är att vågen idag visade -7 kg! I ren glädje drog jag fram ett par gamla jeans som jag inte har kunnat knäppa. Nu gick det hur bra som helst. Viktkurvan dalar neråt (11 veckor) och jag kämpar vidare med mitt kaloriräknande.
Åhhhh lilla tussen. Kommer ihåg när Elvis skulle kastreras och fick lugnande spruta, han såg så livlös ut och jag började gråta haha. Men det är skönt att veta att han mår bra - som sagt ska vi göra en hälsokontroll på Elvis nästa år, känns skönt att kunna få veta att det står bra till fast det verkar göra det.
SvaraRaderaOch vad använder du för metod för att gå ner i vikt? Bara räknar kalorier? Jag ska börja med 5:2 nästa år. Mina föräldrar kör det och min chef, det funkar riktig bra för dem. Men jag ska köra det mest för att få bort sådan sockersug och inte äta så mycket onödigt socker, och att några småkilor försvinner blir bra på köpet ;)