Throw in your cheap shots baby

-

Ikväll kommer jag dricka av fel anledning.

Ska vi gå i ide istället? För jag tror inte jag orkar med en till vinter med snö och kyla. Jag kommer inte orka gå runt och le om jag är ledsen, för ni vet hur ont det gör! Och då kan man inte vara social och så kommer man inte kunna träffa nåt nytt folk och så kanske man tappar kontakten med nuvarande och så sen när det blir sommar så får man bygga upp allt igen. Hahaha, vad fan är det här liksom. Vi flyttar till ett varmt land.

Jag orkar knappt någonting idag. Vill lägga mig under täcket och inte vakna på väldigt länge, slippa läxan som hänger över mig som jag inte orkar eller hinner göra. Och jag är rädd att allt bara fuckar sig ikväll också.

Än finns det tusentals tårar kvar?

-

Jag tror att jag hatar vintern. Alla tomma gator på kvällen, kylan, och mörkret. Igår när jag gick och lade mig så fick jag en riktigt hemsk känsla som jag inte haft sen ganska långt innan sommaren. Känslan av ångest och trycket över bröstet. Det måste bort, bort, bort! Jag har varit nere i skiten och jag vill inte tillbaka. Förra vintern var jobbig, och vintern före den var rena helvetet. Hjälp mig göra detta till en bra vinter. Jag orkar inte börja gråta och bli osocial igen. All musik i kombination med kylan och mörkret skrämmer mig. Så fort jag lyssnar på en låt, som jag tidigare har lyssnat på när jag varit som mest ledsen, så drar det upp massa minnen. Tänk att det kan vara så lätt att få tillbaka samma jävla känsla..

Nu får det i alla fall räcka med emotankar för idag, typ? Jag vaknade typ 15 minuter försent imorse, och fick lite lagom panik så jag hoppade upp ur sängen och sprang in i duschen. Pappa fick skjutsa mig för skolan för att jag skulle hinna, men ändå stod klassen utanför klassrummet när jag kom och jag var till och med först in i lektionssalen, haha. Så kan det gå. Jag var med på gympan idag också, kände mig duktig! Men tjock. Orka att alla jävlar är så jävla smala. Ja, inklusive just dig! Be happy. I alla fall, efter gympan där vi körde hälften pingis och hälften ki-box så gick vi ner i omklädningsrummet.

Sista lektionen var historia. Vi tittade lite på en film från förintelsen, så sjukt hemskt så jag vet inte vad jag ska skriva. Jag stannade kvar lite efter lektionen för att hänga med de andra som skulle ha matte. På väg ner i trappan och då alla glömt att jag skulle dra, skrek jag hejdå utan svar och gick till resecentrum för att åka hem. Idag var det även planerat att jag skulle ta tåget till Hässleholm för att hälsa på Malin där hon bor i typ ett studentboende eller så, med 4 andra tjejer. Jag var trött till tusen, men hade skjutit upp detta så länge nu så jag gav mig av. Hos Malin snackade vi lite skit, gjorde lite läxa, och så sydde hon upp och in två av mina byxor. Thanks hun. Kom hem strax efter åtta och slängde i mig mat. Nu sitter jag och fryser som en gnu, kommer säkert bli sjuk. Jag har ju blivit sjuk och fått feber en gång i månaden nu sen i somras, inte roligt alls. Och till imorgon har jag massageläxa, men jag hittar inte häftet så fuck it. Hoppas alla mår bra idag. :D Ska sluta skriva nu.

Puss

This is how it works

-

Varför kan man inte bara passa in och vara sig själv i alla lägen, och lyckas hur bra som helst med det? Man måste anpassa sig efter samhället och vilka man är med, känns det som. Och inte nog med det, du måste skaffa dig en stor vänkrets, annars finns det risk att du blir lämnad, och du vill väl ha någon att vända dig till vid de tillfällena? Visa de andra att du minsann klarar dig själv och har andra att vara med? Mhm, det är så det skulle vara. Men det är inte lätt att leva ihop med alla andra, ibland orkar man ju bara inte..

Om du missar någonting som händer, så kommer du att få sitta och plågas av att höra hur roligt det var. Om du missar någonting av den anledningen att du inte ens var bjuden, så kommer du ändå att få sitta och plågas av att höra hur roligt det var, och dessutom veta att ingen ville ha dig där. Du måste hitta på saker du inte ens vill göra, bara för att det är meningen att du ska tycka att det är trevligt. Om du går dit, kanske du lider dig igenom hela kvällen, men om du inte går dit, blir det minst lika otrevligt efteråt, som sagt.

Du har alltid pressen på dig att se bra ut, i alla fall som tjej. Pressen kommer från dig själv, och från andra. Du vill inte att någon ska tycka att du inte ser bra ut, självklart så vill du se så bra ut som möjligt i alla situationen, för sådant mår man psykiskt bra av. Upp på morgonen, på med masken, ut i kylan. På med att leende, och den rätta attityden.

En kompis som du inte känner så väl bjuder med dig på en fest. Du vill verkligen komma in i den vänkretsen, och det kan få dig att göra vad som helst i vissa lägen. Du kanske dricker lika mycket som de gör, bjuder folk dig på cigg så är det klart du tar, för du vill väl vara med i gemenskapen där ute? Du måste komma på de rätta sakerna att säga, annars kanske det är ute med dig. Sen kanske du ändå bara ligger kvar där ensam på natten och undrar vart alla dina riktigt kompisar tog vägen.

I remember love

-
Jag känner mig lite vilsen. Men jag vill inte nämna några namn. I klassen känner jag mig inte helt hundra, hade varit skönare att kunna/våga prata med alla. Det tjejgäng jag trodde jag tillhörde känns det inte som jag tillhör längre, eftersom de alla går i samma klass så har de mycket starkare sammanhållning än mig och jag tror inte jag kommer träffa dem så mycket mer, på ett tag i alla fall. Bara en. Fast den personen har jag inte heller träffat på ett tag, glider vi ifrån varandra? Nu när alla fyller arton känner man sig efter, man kan inte göra allt som de gör, och det gör att man inte träffas. Men han, som gick i deras klass innan och är över arton, kan ju såklart vara med, och jag får hitta på annat på annat håll.

Jag saknar många i min gamla klass, vi ses inte heller ofta. Jag vet inte riktigt vad de tycker om mig. De kan träffas utan mig nu, jag tillhör inte den kretsen på samma sätt. Men innan försökte jag kanske komma ur den, så jag får väl skylla mig själv. Annat härligt folk bor alldeles för långt bort för att man ska kunna ses alls. Och vissa är bara för jävla tråkiga. När någonting ska hända vill jag inte vara den som ska ta tag i det.

Imorgon ska klassen ut på friluftsliv och sova ute i tält en natt. Kanske skönt att hitta på nåt nytt, att komma bort från detta ett litet tag. Vem vet, det kanske blir riktigt roligt och man kanske börjar snacka med fler. På onsdag är vi lediga, och på fredag ska vissa ut på krogen, och vissa sitta ute och supa i någon park.

The prime time of your life

-

Igår (tisdags) hade Ebba fest ute i Balsby i en liten gäststuga som de har renoverat. Det var jag, Filip, Bella, Hence, Muffe och Ebba då, såklart. Det var jättetrevligt, vi dansade, vi drack, vi snackade. Vi var ute och vandrade lite i vattnet vid deras brygga, haha. Hence ramlade och blev lerig. Men senare hade jag nog druckit lite för mycket, jag blev jätteledsen och började gråta som fan och alla fick trösta mig. Jag tänkte bara på att skolan börjar snart och hur ensamt det kan bli. Och att jag går ett helt år själv, och att alla blir fyller arton innan mig. Alla tankar plus sprit blev ingen bra kombination alls, Ebba berättade att hon åt antidepp och jag ville verkligen också ha det. Vi tog taxi hem, sen minns jag inte hur jag kom till sängs, men Filip uppdaterade mig dagen efter och det var inte så roligt.

Idag har det varit en helvetes dag med bakfylla och svullna ögon. Jag har inte kunnat äta någonting för jag har bara spytt hela tiden. Det har varit jävligt äckligt och jag har haft en halsbränna lika het som helvetet själv. Tillslut fick jag i mig lite tomatsoppa i alla fall, som jag lyckades hålla nere. Jag har verkligen bara legat i sängen hela dagen och inte orkat röra mig för då har jag mått ännu mer illa. När jag tittade på "Du är vad du äter" kom pappa in och sade: "Man är vad man dricker", pekade på mig och skrattade. Haha, lagom roligt.

Imorgon (eller idag, eftersom klockan är över 00:00) ska jag till frissan klockan 14:00 och bleka håret mer, det ska bli trevligt i alla fall. Jag hade aldrig orkat mig iväg idag, så det var väl tur att det var fest igår och inte idag. På fredag börjar Malmöfestivalen, men just nu känns det som jag inte vill komma i närheten av cider eller någonting annat på ett jävla bra tag.

Only God knows I'm trying my best (Midsommar 2008)

-

Idag har jag fixat en ny blogg, trevligt va? Den förra kändes bara så sliten, deppig och nertyngd. Det var aldrig särskilt roligt att skriva i den. Jag kan ju inte lova att jag skriver mer nu, men jag ska i alla fall försöka. Jag har fixat med lite bilder och så nu, så jag tycker denna bloggen ser lite mer fräsch ut, det är lite mer sommarkänsla över den. Men sen när det bli vinter och massa elände igen så kommer jag säkerligen tröttna på det också.

Imorgon (eller idag, eftersom klockan är över tolv) är det midsommarafton! Jag är bjuden på grillning och fest hos Emilie. Vi kommer bli 22 personer där, jag känner nog inte hälften, men det kan ju bli trevligt i alla fall, att träffa lite nytt folk kanske. Jag och Bella ska dit lite tidigare för att locktånga håret tillsammans. Sen vid 17:00 kommer alla andra. Hur blir eran midsommar?

Uppdatering: Det blev en trevlig midsommar. Lite seg i starten, men så är det väl med alla fester. Efter klockan tolv blev det livat med dans och drinkar i uthuset. Vi var inte så många, men det fanns inte heller så mycket plats där bredvid bordet så. Billy kunde hela texten till Cara Mia och Toffe undrade om han var bög, hahaha. Klockan 02:00 hämtade mamma och pappa mig, Bella och Filip. När vi kom hem hade Filip glömt sin mobil hos Emilie. Jag lyckades nog inte glömma något.. bara en äcklig Schweppes-flaska som mamma frågade om idag. Om ett tag kommer Muffe och Hence (Alexander och Henric), vi ska se på skräckfilm, Silent Hill. Jag har sett den innan, den är bra, så det ska bli trevligt. Senare lovade Filips mamma att ringa och berätta hur det var med honom.

Uppdatering två: Muffe och Hence kom hit halv nio idag, de hade med sig cola. Vi såg filmen på min dator, Silent Hill är faktiskt helt konstigt, det var andra gången jag såg den, men jag fattar fortfarande inte riktigt allt, haha. Efter filmen glodde vi på lite The Simpsons-avsnitt och kollade på bilddagboken. Nu blev de nyss hämtade, kvart över tolv. De är allt ena konstiga typer, men de är i alla fall några roliga och bra vänner, haha. :)

I've got a single silver bullet

-

Vem fan orkar då? Vem fan orkar? Inte jag i alla fall. Vet ni hur trött jag blir på allting ibland? Och ja, alla jävlar blir trötta på allting hela tiden. Varför försöker jag ens? Varför försöker jag ens klä mig lite fint för att må bättre, när ingen märker det? Varför ens försöka vara duktig och göra någonting rätt när allting ändå bara blir total failure i slutändan?

Vartenda ord påverkar mig. Alla ord som kommer ur era munnar kraschar i min hjärna och jag vet inte vad jag ska tänka eller tycka. Vad är rätt och vad är fel? Meningar som ständigt finns inuti mitt huvud är meningar som börjar med: tänk om..

Tänk om hon är så mycket bättre än mig?
Tänk om hon hade varit lättare för honom att leva med?
Tänk om jag gjorde ett dåligt intryck nu?
Tänk om jag dör?
Tänk om mamma dör?
Tänk om folk tycker jag är ful och jobbig nu?
Tänk om jag gör precis allting fel och alla andra gör allting rätt?
Nej, för tänk om jag bara inte orkar leva nu?
Pausa världen och låt mig andas.

I'm leaning on you like a wooden cane

-

Nu har jag inte skrivit på ett tag igen. Det enda jag gör när jag sitter vid datorn är att vara på MSN och på bilddagboken i stort sett. Och nu vet jag inte heller riktigt vad jag ska skriva. Imorgon är jag i alla fall ledig från skolan, det är skönt. Jag ska till vårdcentralen och få en spruta i förebyggande syfte mot livmoderhalscancer m.m. Det kostar typ 1500 kronor, men det är det ju värt. Det är dessutom billigare innan man fyllt arton år. Denna spruta ska bli obligatorisk i mellanstadiet eller någonting sådant, som vilken vaccination som helst.

Jag ska vara där halv två, sedan gå till apoteket och hämta ut själva medlet, och sen gå tillbaka för att få sprutan. De har inte medlet på vårdcentralen. Jag ska ta den tre gånger, en till efter två månader och sen en efter fyra månader. F ska följa med mig, och efteråt hoppas jag att han frågar om jag inte kan följa med honom hem eller nåt. Men det gör han med all säkerhet inte. Och jag orkar inte fråga, jag orkar inte bry mig. På fredag ska han jobba i Malmö och kommer hem på kvällen, undrar om han vill ses när han kommer hem. Jag orkar inte tänka alls. Idag ville jag bara regna bort där jag gick i stan och kände doften av schampoo då mitt hår blev blött. Det finns inget jag kan göra. Bara försöka bli hård som sten och härda ut i situationer som är jobbiga. När du är stark vill inte jag visa mig svag. (Men jag är ju så jävla svag)

I want you under my skin

-

Jag är så ensam, och ni kan inte förneka det. Även om jag har vänner och pojkvän känner jag mig så ensam från och till. Det räcker inte att ni bara är runt omkring mig ibland, jag vill ha er under min hud. Så nära att ni aldrig försvinner, att ni alltid finns där och att jag alltid kan vända mig till er. Ni kanske säger att det är så nu, men det är det ju inte. Inte för någon alls. Man kan inte finnas till för någon annan 24 timmar om dygnet. Det finns ingen som vill gå och hålla ens hand hela dagarna och hjälpa en med ens beslut. Det måste man klara själv. Och det är så jävla sorgligt att jag börjar gråta. Allting svartnar i panik.

In the morning where does all the pain go?

-

Det syns inte alltid på utsidan om man mår dåligt på insidan. Sorg visar sig inte som en snorig näsa, en varm panna eller utslag på kroppen. Sorg är en stor klump som ligger i magen och som man måste bära med sig och dölja, för om man får ett slag i magen kommer tårarna att svämma över. Ingen märker om man dagen innan legat och gråtit sig själv till sömns. Ingen bryr sig om det, för ingen kan bry sig om det när de inte vet. Ibland kan det visa sig med hjälp av svullna ögon, men man vill inte heller berätta hur det faktiskt ligger till. För vad kan någon annan göra åt saken?

Hur kan någon ens misstänka något när jag ibland bara skrattar för att dölja allting? Och ibland skrattar jag faktiskt också på riktigt, just i den stunden mår jag bra. Men inte ens det kan förevigt sudda ut sorgen som kommer som tårar några timmar efter ett glädjerus. Ibland vill man bara skriva en lapp som det står "ledsen" på och sätta den på ryggen. Jag mår inte ovanligt dåligt just idag, så ni behöver inte trösta mig, jag bara skriver om det här i allmänhet. Jag kanske uppdaterar senare.